Ytterst sällan läser jag om böcker, det finns alldeles för många olästa böcker för att jag ska ha ro att upprepa något. Nu hade dock de senaste läsningarna gjort mig låg, världen är full konstiga, ledsamma eller bara dåligt skrivna böcker. Helt enkelt de där som man (åtminstone nästan) ångrar att man läste och undrar varför de skrevs. Vem tar sig igenom det där enorma arbetet att inte bara skriva utan även att ge ut en bok som sen bara sänker en? Ja, nu hade några sådana passerat mina ögon och jag behövde något som jag visste var upplyftande. Min bokhylla hade inga olästa säkra kort men en Bodil Malmsten och hon är ju alltid Bodil Malmsten, faktiskt värd att läsa många gånger. Men inte bara detta förgyllde min natt, det visade sig att jag inte hade läst just den boken, bara trott det och låtit den stå där som ett oöppnat paket i tron att jag redan förbrukat innehållet. Ja i den mån man nu förbrukar en bok, min moster läste om sina favoriter minst en gång om året, hennes hyllor var fyllda av de böcker som hon ständigt återkom till. Jag känner mig glupsk, otålig, som den där "dagens ungdom" som redan Platon klagade på, som någon som konsumerar istället för att vara. Min bokhylla består, förutom av en del faktaböcker, just bara av böcker som väntar på att bli lästa. De förbrukade lägger jag i en hög för att ge vidare. Fast ärligt talat blir där en del böcker liggande, de där som var så bra att jag inte vill lämna dem ifrån mig. Så bra att jag skulle vilja kunna upprepa upplevelsen av att läsa dem. Kommer även jag en gång bli så mogen att jag kan njuta samma ordfrukt flera gånger? Tills vidare får jag trösta mig med att Bodil Malmsten skriver fler böcker och att jag hade missat hennes "Kom och hälsa på mig om tusen år". Hon kallar dem loggböcker, de där samlingarna som mest liknar en räcka Tweets med en och annan (rätt usel) bild. Ändå så mycket mer fängslande än alla twitter och bloggar tillsammans. Jag har naturligtvis inte orden att beskriva hennes vidunderliga sätt att lyfta vardagen till praktiserad livsvisdom. Bara hon kan trösta så.
"Jag känner mig som en idiot …. - en värdefull slutsats förutsatt att jag förvaltar den väl"
Bodil Malmsten
Så dubbelt när jag läser henne (men så kan man väl inte skriva, jag läser knappast henne, ok hennes texter). Först fylls jag av längtan att skriva och orden bara störtar fram och just i samma ögonblick kommer tvivlet, den förödande självkritiken. Varför skulle jag skriva något när det finns de som verkligen kan skriva. Mitt skulle i bästa fall bli ett taffligt försök och i värsta fall en dålig kopia. Men så tänker jag att just det, hur det är för mig att läsa hennes texter, ja just det kan inte ens hon skriva, så därför dessa rader. Nu laddar jag ner hennes handbok i att skriva som e-bok och lyssnar på hennes senaste bok som ljudbok - båda från biblioteket! "Så gör jag"/ "Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig"
Praktiskt: Låna böcker på e-biblioteket. Du ska ha ett lånekort på ett svenskt bibliotek. Du går in på din kommuns bibliotekssida på nätet. Där i nån kant står det e-media/e-böcker eller något liknande. E-böcker är böcker som du laddar ner till din dator, läsplatta eller telefon och sen läser som en vanlig bok. Det är olika format beroende på vilken enhet du ska läsa boken på men det brukar vara rätt så väl beskrivet, annars får du prova dig fram. I allmänhet får du bara låna två e-böcker i veckan men inget hindrar dig från att ha lånekort på flera bibliotek eller använda vänners bibliotekskortsnummer. I början går det kanske åt några lån innan du kommer på vad som fungerar. Du söker vilken bok du vill ha, klickar på "låna", anger ditt kortnummer och försöker skriva av den säkerhetskod som dyker upp och sen är det klart. När boken väl är nedladdad så kan du läsa den off-line. E-ljudböcker däremot kan man för tillfället (vad jag vet) bara lyssna på on-line. Så där gör du likadant att du lånar med ditt kortnummer och sen lyssnar på boken strömmande (on-line). Har du svårt att komma igång så mejla mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar