SKUT

Kommer nu från mingel i kyrkan. Biskopen Sven Bernhard Fast är på besök och då passar man på att ha fest. Svenska tapas (lax, löjrom, ost, gottigottgott) och cava. Kyrkan var proppfull och kören sjöng och alla som var där sjöng så det riktigt kändes. Från minikörens ljusa röster till Rebroffvarianten som satt bredvid mig. Inga blyga violer här inte, så skönt att ryckas med, när alla andra sjunger vågar jag också.

Innan det hela började satt jag och tittade runt och slogs av så många jag känner och ännu fler känner igen. Som en sa att har man setts en gång så är man bekant. Eftersom de flesta är här en begränsad tid så får man passa på att lära känna varann snabbt. Så det är lätt att börja prata med folk och har man pratats vid två gånger ja då tycks det som man är gamla vänner.

Samtidigt som jag går runt och njuter av att "umgås" så sitter en liten i mig och är förundrad. Det är så overkligt, så annorlunda mot den jag trott jag var. Kyrkan, mingel, biskop, småprat med folk både yngre och äldre, en del mycket äldre - är det verkligen jag? Eller är det bara så att här är det annorlunda, här gäller inte samma mönster, regler, förutsättningar. Här är det helt naturligt att kyrkan bjuder på cava och varför då inte passa på att ta ett snack med biskopen. Ja, det är jag - numera.

Lång dags färd

Puttrade iväg med skotern ända bort till polisen. Hade samlat ihop alla papper för att jag skulle få residencia även om det fattades ett papper för dottern. Det blev en rätt skakig tur för på långa sträckor har asfalten spruckit av regnen och på andra ställen har de lagt "fina" stenar som kändes som kullerstensgränder. Skotern har noll stötdämpning så jag trodde den skulle skaka sönder. Kanske tur jag snart ska lämna tillbaks den.

Tillgängligheten tar också slut när man kommer över till Las Amerikas. Plötsligt tar gång/cykelbanan slut med en 3dm hög kant. Som tur var är vi i landet med världens med hjälpsamma människor så två gubbar hjälpte mig lyfta ner skotern. Inga avfasningar vid övergångsställena så jag fick leka bil och ge mig ut i en rondell, kändes inte toppen men det gick faktiskt inte att komma fram till polishuset på annat sätt.

Pust äntligen framme och ingen jättekö och visa alla papper, jag var så säker denna gång. Men nej, inte den här gången heller. Nu har de ändrat reglerna igen! De har lagt till att man måste ha en privat sjukförsäkring, det blå kortet gäller inte längre. Det hela börjar bli larvigt. Känner mig tudelad, en del av mig får lite tävlingskänsla och vill se om det överhuvudtaget är möjligt att få ett residencia och den andra i mig vill bara skippa allting. Så funderar jag på om alla deras krav verkligen är i enlighet med EU-reglerna och om de inte biter sig själva i svansen som gör det så svårt.

Jag vill ha två snälla gubbar som lyfter mig över alla hinder! Alla sorts hinder.

                                                                              Höga trottoarkanter och mycket trafik.              Nej det är inte ett av alla halvbyggda hus, det är ett konstverk. 

Jag har hört talas om de som bara går till polisen och råkar ha alla rätta papper och fixar ett residencia på nolltid. Det gäller inte mig. Jag har vankat mellan kommunkontor, bank, polis och kopieringsapparat i över ett år. I våras hade jag alla papper men då ändrade de reglerna så jag behövde ett litet intyg till. Nu idag tog jag nya tag och var på kommunkontoret och fick nytt intyg på att jag bodde här. Det gamla hade hunnit bli för gammalt. Men dottern fick inget. Nu när jag fixat kopia på passet (bara insidan! och i färg och på rätt ledd…), jag hade också lyckat fixa födelseintyg med uppgift om att jag var hennes mamma och fått det översatt, och intyg på att vi föräldrar är skilda… men idag så sa kommundamen att jag också måste ha intyg på att jag har ensam vårdnad. Suck. Det är bara inte sant. Varför kan de inte säga allt från början. Det här är bara världens sämsta följetong. Jag hade bara tänkt att hon skulle kunna få sjukvård här, men vi får väl se om det blir innan sommaren.

Förresten ni som har residencia och ska ha reseintyg för att få billigare resor kan söka det på internet numera. Annars var kön för det inte alls så lång på kommunkontoret. Inte lika lång som till folkbokföringsärenden, mutter.

FAKTA
Regler för att söka residencia. OBS Detta gällde senast jag var på polisen, reglerna ändras. Du ska ha
- pass
- kopia på passet, bara insidan
- intyg om sjukförsäkring, antingen egen privat eller från spansk arbetsgivare
- 790 formulär som du får på polisen och där en avgift, 10.90€ ska betalas på banken (alltså formuläret heter 790 det är inte 790 stycken även om det kan kännas så)
- 1 fotografi i passtorlek
- EX-18 formulär som du får på polisen
- Certifikat från kommunkontoret att du bor här. Det får du genom att ha med dig pass, kopia på pass och hyreskontrakt eller köpekontrakt och betalar 3.50€. Kommunkontoret i LC ligger på baksidan av kulturhuset.
- Intyg från banken att du har minst 5123€ i inkomst per år in på en spansk bank, plus 3583€ per familjemedlem. Antingen att du har hela summan på en gång på ett konto eller att du har automatisk överföring från Sverige eller intyg från spansk arbetsgivare.

För barn gäller det att visa att du är förälder genom födelsecertifikat samt om ni inte båda föräldrar har residencia så måste den som har det visa intyg på ensam vårdnad.

Hoppas jag fick med allt.

Kaos på tre språk

Möte i bostadsrättsföreningen. Tänk att jag skulle längta efter dagordning, stadgar och protokoll, efter svensk mötestradition. Inte vet jag om det var enligt någon spansk tradition som mötet hölls, verkar inte vara någon vana alls. Mest engelsmän och italienare men även några spanjorer argumenterade för sin sak, på sitt språk,  lite hur som helst. En man kämpade med att tolka mellan de olika språken. Tur att holländarna och jag, svensken inte krävde samma behandling. Till att börja med så sägs det att mötet börjar kl 14.00 (en vardag, ingen jobbar tydligen) men det är primera convocatoria/first call. Mötet börjar vid second call 14.30. Fast då började det faktiskt, inte som allt annat här som börjar en timme senare än sagt.

Första punkten är årsräkning och den är väl hyfsat normal ända tills man kommer till utestående skulder. Det är nämligen så att en del inte betalar avgiften till föreningen, det gäller både lägenhetsinnehavare och hyresgäster i de affärslokaler som finns i huset. Och det är ingen fara att inte betala för föreningen får inte göra nånting, inte ens stänga av vattnet. Det finns en möjlighet att söka utmätning men man får inte mäta ut bostaden och om personen då inte har så mycket mer av värde så är det ingen idé. Juristkostnaderna är enorma. I en lokal huserar en kulturskola och de betalar hyra till en som har hyreskontraktet men han betalar inte vidare till föreningen. Jaha så gör han pengar. Det är flera som hyr ut sina lägenheter på kortare eller längre tid och det får man inte, rent av olagligt. Det finns en som har flera lägenheter som han hyr ut till turister år efter år men det är ingen risk att han kommer att åka fast för han har sett till att bli ordförande i föreningen och då är han skyddad på nåt vis (säger ryktet). Han bor i England och om någon opponerar sig mot något så spänner han ögonen i en och påminner om att han är kusin med Saddam Hussein (sant! hänt mig!). Känns lite småmysigt/rysigt.

En punkt som diskuterades länge och engagerat var hur WiFi uttalas. Med tanke på alla representerade språk så blev det en livfull diskussion. Mindre engagerande var den dragning WiFi-montören hade. "Jag ska inte dra detaljerna men vi installerar nåt tekniskt i er lägenhet och sen kan ni maila och så". Just i detta fall var det bra med de ständigt ifrågasättande engelska damerna för det kom fram att firman som skulle ge hela huset WiFi tyckte att alla 48 lägenheterna skulle kunna dela på en linje á 8Mb. Tja det räcker väl knappt till mail ens. Behöver väl inte säga att det inte blev nåt WiFi. Vi klarar oss för vi har ADSL via telefonlinjen men det är inte alla förunnat för det finns bara 20 telefonlinjer till huset så mer än hälften står utan. Ännu en gång "Hur tänkte dom här då?" Nej de tänkte nog inte alls, inte denna gång heller.

Kanske inte jättefint men bra mycket bättre än en mur. 

Det som berörde mig mest var att våra blomlådor måste bytas ut. De håller på att falla sönder och det vore ju lite synd om de ramlade ner på nån på gatan. Ordföranden argumenterade för att vi skulle byta ut dem mot en hög mur eftersom det skulle bli billigast. Ja tack för det, vill gärna ha en mur istället för havsutsikten jag har idag, även om den är liten. Får förlita mig på stridbar italienska som jag tror tyckte ungefär som jag. Hon pratade en massa med (till) mig, helt oberörd av att jag inte förstod ett ord av vad hon sa. För övrigt också helt oberörd över att resten av församlingen försökte ha ett möte.

Efter ytterligare en hetsig diskussion, denna gång om åt vilket håll dörrarna ska vara låsta, från entrén till bostadskorridorerna eller tvärtom (fattar nada) så reser sig hälften och går, ja det är också ett sätt att avsluta mötet. Ses igen nästa år. Hmm blev nånting alls bestämt egentligen?

Alla var där! Loppis på kyrkan.

Årets loppis var idag i kyrkan och som om det inte skulle räcka så hade de lagt semlepremiären samtidigt. Eller heter det semmelpremiär? Ja tokfullt med folk var det i alla fall.

Redan utanför så anar man att något särskilt på gång. Räknade till 12 skotrar och två barnvagnar. Inne var det massor med folk som fyndade. Jag hittade några snygga burkar och lite smått. Norrmännen lottade ut en kurv, men det var ingen falukorv utan en korg full med delikatesser. Får hoppas jag vinner, tog några lotter.

Roligast var dock att träffa alla härliga människor, oj så många vi faktiskt lärt känna. Så många som känner igen mig härifrån, ojoj alla känner apan…

Foto Freja Anckers