onsdag 27 december 2017

Anaga


Anaga







Mitt i julruschen ( i den mån det finns nån här) åkte vi till Anaga. Eftersom det är en hörna av ön som många missar tänkte jag göra ett hängivet inlägg.






Direkt efter La Laguna omges vägen av lagerskogen och vi kör in i urtiden. 






















En stor del av halvön är täckt av lagerskog. Det finns flera endemiska arter både av djur och växter. En stor del av halvön är naturskyddsområde.

Strax kommer man till ett bra Visitor Center med utställning om området och kafé/restaurang.
















Vägen fortsätter uppåt. Halvöns berg är höga och spetsiga, upp till 1000 meter.  Människor byggde för länge sen sina ”hus” på bergssidorna, de högg ut rummen ur berget och byggde en vägg framför. Stigar slingrar sig ner till havet och mellan byarna. Den här delen av ön fick vänta länge på att få vägar, en del på 50talet. Det är verkligen förståeligt, kan verkligen inte varit lätt att bygga. Nu är de i bra skick men smala och snirkliga! 











En del ställen är bara obegripligt att de valt att bosätta sig på. Det är dock inte så förvånande att veta att de gärna hade getter.




















Getost är en specialitet även om det inte är så många getter kvar. Vin var de också kända för, måste varit otroligt slit att bygga terasserna som man ser spår av fortfarande. Här i fina byn Taganana. De har en av öns äldsta kyrkor. 










Det går fint att köra även om man blir trött
svängaarmen. Ibland är det lite trångt, byarna är inte byggda för biltrafik. 












































Det verkar inte vara så lönsamt att vara konsthantverkare. 
















Spännande bergsformationer och mönster med olika bergarter.  Det här är norra kusten.

Nytt och gammalt är bokstavligen vägg i vägg. Bakom den här kulissen ligger en alldeles ny restaurang El Mirador. Är inte säker på att det är den mest lockande skyltningen. 




















Allra högst upp på bergskammen ligger ett vandrarhem. Det är helt  anpassat för rullstol så alla kan njuta. Det här är utsikten från rummet vårt. Alldeles i närheten kan man se havet åt båda håll.















Om man fortsätter södra kustvägen ända ut tills den tar slut kommer man till Igueste. Byn ligger i en dalgång med ett fantastiskt mikroklimat, varmare än sydkusten och mer nederbörd så det är väldigt bördigt. Nu var vi ensamma turister men det brukar visst vara mycket vandrare där. Vi började gå mot fyren men stigen var lite knepig, observera att man inte får cykla på den om nu någon skulle försöka sig på det. 



































Förstår om man blir kvar här.















Det här huset står ju och väntar på mig. 



















Sista huset på kusten




















Innan man kommer till Santa Cruz passerar man Playa de la Teresitas. Där finns rätt många foodtrucks så många åker dit och umgås även på vintern. Ja en finsk familj badade denna kyliga dag men men. 

Urtid och nutid möts verkligen på Anaga och den här graffitin får symbolisera det. 





















tisdag 1 december 2015

Bondens marknad

Ett härligt sätt att stödja de lokala odlarna är att handla direkt av dom. Runtom ön finns många marknader där man kan köpa frukt, grönt, honung, getost och div såser. Det är roligt att se vad som är i säsong. Att mangon nu börjar ta slut är kanske bra så att jag inte föräter mig. Citrus av alla möjliga konstiga fasoner är det gott om  och naturligtvis den underbara avokadon. Bananer behöver jag väl inte nämna, hur många sorter har ni kunnat identifiera?



fredag 23 oktober 2015

Lika - olika

En tanke slog mig, ja sådär som mer eller mindre konstiga tankar gör ibland (alltsomoftast för mig). Jo jag tänkte att alla kanske inte är som jag. Himla bra på många sätt. Jag menar det vore ju väldigt jobbigt om alla var silversmeder och ville bo just här där jag bor. Men jag tänker kanske lite mer, jag har förstått att alla inte faller i trance när de ser det afrikanska bomullsträdet blomma (vilket det gör just nu här). Det är så obegripligt. För mig är upplevelsen så stor och jag vill då genast dela och berätta för alla och envar så att de ska få en - vilket jag då tror - lika härlig upplevelse. Rent teoretiskt vet jag och andra naturligtvis att det är olika saker som berör oss och också olika under livets gång. Ändå vill vi så förtvivlat gärna att andra ska dela vår upplevelse. Ja en svårighet med att alla inte är lika men också och där möjligheten finns. Jag vill inte nödvändigtvis att alla ska stå i backen och beundra ett träd men jag vill väldigt gärna att många ska få den härliga känslan av att uppleva något fint. Tror det är  samma drivkraft som gör att vi delar blombilder, kattklipp och nazistiska sånger. Vi söker den där känslan av gemenskap, höra till, dela upplevelser.

Så hur kommer det sig då att en del inte vill unna trygghet, mat och husrum till de som är på flykt och inget annat hellre önskar än att få lite av det vi kallar vardag? Varför vill vi dela skratten över kattklippen men inte tryggheten över att våga gå till skolan. Eller är det olika människor? Nej jag tror ju vi är lika egentligen, att våra känslor tar sig olika uttryck men grunden är samma. Vad är det de vill dela, känna sig delaktiga med, de som inte vågar släppa in den som söker? Åh vad jag skulle vilja visa alla som är rädda mitt blommande afrikanska bomullsträd. Kanske bjuda på en kopp kaffe, lite vardag och säga att delad glädje är dubbel glädje. 

Kanske kan jag genom att berätta och visa det som ger mig glädje kan jag inspirera andra att söka det som ger liv till livet. 
Afrikanskt bomullsträd Kapok, Ceiba pentandra


Här ser man en frukt också. De spricker och skickar ut ludd som ser ut som bomull och används som fyllning i bl a madrasser 






fredag 15 maj 2015

Underbar dag - i gåva

Skulle varit en kaotisk dag som vanligt men så ringde hantverkarna återbud. Det var någon skiva som inte kommit. Visserligen skulle de väl göra allt underarbete innan och måla taket men antagligen var det annan orsak att de inte kunde idag. Tog väl längre tid på förra stället eller så. Hade varit enklare om de sagt rent ut tycker jag men så är det ju ofta. Så vad göra med dagen, funderade på allt möjligt nyttigt. Ska jag ta en vända till banken a lá tre timmar för att ordna autogiro (för fjärde gången) eller förbereda för hantverkarna fast de bara kanske kommer på måndag eller vad? Kroppen var skit efter en full dag igår och termometern visade på 30grader så det blev stranden. Det var ytterst lite folk på stranden och precis lagom varmt med lite fläktar. Vattnet var svalkande och vackra vågor underhöll. Så med ens var alla bekymmer avlägsna och funderingarna begränsade sig till hur länge jag kan sola utan att bränna mig. Lyx, frid, glädje. Alltför sällan jag har ron att stranda, alltid någon vardag som tränger sig före. Får påminna mig njuta av paradiset vi bor i.

måndag 11 maj 2015

Åh dessa grannar

Att bo i ett hus med många nationaliteter har sina sidor. Alltmer börjar jag förstå att det faktist inte är språket det hänger på, jag förstår mig inte på en del människor ändå. När vi skaffade våra katter så frågade jag grannarna om det gjorde något att de hoppade över till deras terasser, i så fall skulle jag från början sätta upp hinder och göra klart för katterna att de fick hålla sig på min terass. Nejdå, inga problem alls sa båda grannarna. Nu ett år senare så sätter den ena grannen upp piggar på muren mellan våra terasser. De är väl avsedda för duvor antar jag, inte hindrar de katterna i alla fall. Fast läskiga ser de ut minsann. Sen ringer administrator för bostadsrättsföreningen och säger att jag måste sätta upp hinder för katterna. Så nu har jag fixat en firma som sätter upp ett snyggt nät. När de börjar så far damen ut och alltmer upprört säger "No me gusta" (-Jag tycker inte om). Nehej hur ska du ha det? Så nu har det skickats bilder och diskuterats och funderats runtomkring bland administrationen, ordförande och vice ordförande i föreningen, några andra grannar osv. Så småningom kommer jag få sätta upp nätet men fått en ilsk granne på halsen. Fattar fortfarande inte vad hon vill (annat än att jag ska göra mig av med katterna). Lätt att säga nej, svårare komma med lösningar. Denna gång är jag faktiskt inte så jätteupprörd för att jag har så mångas stöd men olustigt är det. Känns så konstigt och otrevligt att de inte pratar direkt med den de gäller. Hörde att om man går till grannen och klagar på till exempel för hög musik så kan man bli polisanmäld. De menar att man ska ringa polisen eller adminstrater istället. Kanske är det bara rykten men fakta kvarstår att man klagar eller pratar inte direkt med grannarna om problem. Det går alltid via nån annan. Känns ovant och bäddar för strider. Det här hade ju kunnat lösas enkelt om man velat.

Såhär tyckte grannen det var bra, fast det inte gunkade

söndag 10 maj 2015

Nu blommar oleandern

Visserligen kan man se oleander som blommar nästan året om men nu är de som finast. Jag var lite orolig för hur det skulle bli efter den torra och kalla vintern men tack vare den idoga bevattningen så har de flesta trots allt tagit sig. Det finns en liten park i Los Cristianos, mitt emellan sjukhuset och nya Mercadona där de planterat en massa olika oleandrar. Vit, rosa, röd och till och med lite ljusgul! I närheten finns också flera fina häckar med bouganvilla i olika nyanser.



I samma park finns ett trädet med söta klockor. Brachychiton diversifolium heter det, vet inget svenskt namn. 


lördag 2 maj 2015

La Orotava

La Orotava har ansökt om att få komma med på världsarvslistan läser jag i dagens tidning just när jag kommer därifrån. Tycker att de gör alldeles rätt i det, en underbar liten stad. Den ligger på sluttningen på Teneriffas norra sida vilket gör att man ser Teide åt ena håller och Puerto de la Cruz och havet åt andra. Lite svårt att bestämma sig åt vilket håll man ska titta, allt är så vackert. 

Den historiska delen är förhållandevis stor och husen är från 1500talet och framåt. Det är trångt, tillbyggt, ombyggt och tätt med stilkrockar. Ovanligt för att vara här är att så mycket i byggnaderna är i trä. Med tanke på hur kvickt djuren åt upp mina fönster och dörrar så känns det lite osäkert med den här lösningen, där halva våningen vilar på några trästolpar. 


Mest kända huset i La Orotava är La Casa De Los Balcones. Det är ett högreståndshus som är fullt inrett så det är bara att kliva in i familjens vardag. 

Lika olika.
Freja, Lena, Karin och Mikael vimlar i salongerna.
Hela nedervåningen är full av försäljning av allt som bara kan tänkas ha någon koppling till Teneriffa. Vin, mojo, stenar, böcker och massor av broderade dukar. En del är tillverkat på ön men en hel del är nog masstillverkat i Kina. Tyvärr är det nog många av besökarna som fastnar här och inte tar sig upp för den spännande spiraltrappan. De missar en tidsmaskin. Så ta med dig 2€ och överaska damen i badet eller busungarna i skafferiet.



Stan är helt hopplös att ta sig fram med rullstol i. Det lutar överallt och trottoarkanter och trösklar är höga. Det gäller att ha ordentliga bromsar. 


Här på Palacio Lercaros terass kände vi oss som engelsmän i nån koloni eller kanske som turisterna som bodde på hotell hela vintern och bytte om till middagen. Fint beskrivet i Lyttkens bok Vinter på Teneriffa från 1955.



Underbar grönska och här är det snart konferens om Biologisk mångfald. Vill vara med! Kanske flytta ändå så jag kan ha trädgård. I alla fall just den här dagen då solen strålade. Men grönskan skvallrar om att den inte alltid gör det.