fredag 10 oktober 2014

Ta en sväng till IKEA- oj vilket äventyr

Hyrde bil och fick en ny fin VW Polo för de små bilarna var slut (igen). Det skulle visa sig vara både bra och dåligt. Att det fick plats mycket saker i den skulle ju kunna vara bra, men. Ja först skulle vi komma fram till IKEA och inte heller denna gång lyckades jag köra raka vägen. Missade avtagsvägen och sen var det orientering i den högre skolan för att hitta rätt. Testade till och med GPS på mobilen men den bara hoppade runt smått förtvivlat.


Annorlunda utbud i IKEAcafeet, det bästa (?) av två världar
Så vi kom fram lagom till lunch med andra ord. Svensk lax (eller kanske inte så svensk) med chokladtårtan CHOKLADTÅRTA till efterrätt gjorde oss redo för rundtur. Hade ambitionen att köpa eller åtminstone bestämma oss för köksskåp men vi var rätt slut redan när vi kom till köksavdelningen. Har de nån energislukare i ventilationssystemet? Klämde, kände och petade dock på alla luckor och lådor och kunde till slut bestämma oss för vilka knoppar vi skulle ha, alltid något. Får ta resten hemma vid datorn. Även utan mer än knopparna till köket så blev hyrbilen proppfull märkligt nog. Det liksom bara slant med två mattor, en byrå och några (rätt många) alldeles (o)oumbärliga småpryttlar.

Så iväg hemåt och i trasslandet ut på motorvägen tog jag av på avtagsvägen som var 2meter (!) före den jag skulle av på. Så där åker vi parallellt med motorvägen men med ett högt räcke emellan, var är vingarna? Ok, vi skulle ju ändå handla så vi stannar på ett Supermercado som verkar populärt, det är fullt med bilar utanför. Men när vi kommer in är det öde, vi är ungefär de enda kunderna i denna jättelika affär, endast en kassa är öppen och där är det tomt. Vi handlar och undrar. När vi sen går ut igen blir vi nersprugna av miljoner barn. Det hade visst varit skolstart i en skola bakom affären.

Försiktigt snirklar jag oss ut mellan alla barn och råkar på en vägskylt! Skulle kanske stannat och fotat men blev väl för chockad. Med dess hjälp kom vi ut på motorvägen och började slappna av då, pang och så hände inget när jag gasade. Jag som börjat bli förtjust i Polon, den sa när den tyckte jag skulle växla och plingade för att den ville bli tankad och allmänt omtänksam. Men det var en ulv i fårakläder, den är liksom inte seriös. Konstig känsla för det var nedförsbacke i flera kilometer så vi rullade och rullade så jag fick en liten stund på mig att hitta ett hyfsat ställe att åka åt sidan på, fick en tutande långtradare nosandes i baken men annars gick det bra. Mitt i allt var jag väldigt tacksam för att det var en hyrbil, att det inte hänt bland smågatorna där jag aldrig skulle kunnat förklara var jag var, att vi hade en fungerande mobiltelefon och en massa annat.

Nu var det bara att ringa Herman (biluthyraren) som fixade bärgning. Den kom efter en timme, middagstiden kom och passerade men vi hade ju handlat så vi hade att knapra på. Det var första gången jag åkte bärgningsbil och den skulle allt behöva en omgång på en verkstad så ryckigt och skumpigt som den tog sig fram. In i en liten stad och ut bland smågatorna och efter många snirklar så stannade han vid en bilverkstad stor som carporten min hemma.

Herman
Nu startade bilen inte alls och killen från verkstaden mätte lite och myndigt berättade han att allt var batteriets fel. Att jag sa att det nog tagit slut när vi suttit en timme med AC och varningsblinkers på brydde sig han inte om. När de bytt batteri och skulle köra iväg, förstod de vad jag sagt men visade naturligtvis det inte med en min. Jag var bara väldigt glad att det inte var min bil (igen). Nu skulle den få stanna kvar och bli kurerad så Herman skulle skjutsa hem oss och nu blev nackdelen med en stor bil tydlig, för Herman hade ingen stor bil och nu var vi tre som skulle få plats mellan mattor och pryttlar. Om jag säger så, man har ju inte spelat Tetris för inte.

Vi kom hem och in med allt och nu dröjer det innan jag åker till IKEA igen. Men vem vet, kanske jag kör rätt nästa gång.


                                                                                                     En blivande byrå, väldigt många bitar och kilovis med skruv

4 kommentarer:

Gun Martinius sa...

Så roligt skrivet...känner igen allt så väl när du skriver om att leta sig fram till Ikea...har själv kört fel otroligt många gånger innan jag äntligen hittade rätt förra vintern. Men jag undrar om jag kommer ihåg hur jag ska köra den här vintern. kram från Gun Martinius

Unknown sa...

Tack. ja inte så lätt, speciellt inte när man tror sig veta. På IKEAs hemsida finns en bra karta som jag ska ta med mig nästa gång.

Unknown sa...

Oj, vilken dag....fantastiskt bra skrivet!, Mikael

Anonym sa...

Känns som man var med!!! Pustade ut när ni var hemma igen ! Katarina