lördag 2 maj 2015

La Orotava

La Orotava har ansökt om att få komma med på världsarvslistan läser jag i dagens tidning just när jag kommer därifrån. Tycker att de gör alldeles rätt i det, en underbar liten stad. Den ligger på sluttningen på Teneriffas norra sida vilket gör att man ser Teide åt ena håller och Puerto de la Cruz och havet åt andra. Lite svårt att bestämma sig åt vilket håll man ska titta, allt är så vackert. 

Den historiska delen är förhållandevis stor och husen är från 1500talet och framåt. Det är trångt, tillbyggt, ombyggt och tätt med stilkrockar. Ovanligt för att vara här är att så mycket i byggnaderna är i trä. Med tanke på hur kvickt djuren åt upp mina fönster och dörrar så känns det lite osäkert med den här lösningen, där halva våningen vilar på några trästolpar. 


Mest kända huset i La Orotava är La Casa De Los Balcones. Det är ett högreståndshus som är fullt inrett så det är bara att kliva in i familjens vardag. 

Lika olika.
Freja, Lena, Karin och Mikael vimlar i salongerna.
Hela nedervåningen är full av försäljning av allt som bara kan tänkas ha någon koppling till Teneriffa. Vin, mojo, stenar, böcker och massor av broderade dukar. En del är tillverkat på ön men en hel del är nog masstillverkat i Kina. Tyvärr är det nog många av besökarna som fastnar här och inte tar sig upp för den spännande spiraltrappan. De missar en tidsmaskin. Så ta med dig 2€ och överaska damen i badet eller busungarna i skafferiet.



Stan är helt hopplös att ta sig fram med rullstol i. Det lutar överallt och trottoarkanter och trösklar är höga. Det gäller att ha ordentliga bromsar. 


Här på Palacio Lercaros terass kände vi oss som engelsmän i nån koloni eller kanske som turisterna som bodde på hotell hela vintern och bytte om till middagen. Fint beskrivet i Lyttkens bok Vinter på Teneriffa från 1955.



Underbar grönska och här är det snart konferens om Biologisk mångfald. Vill vara med! Kanske flytta ändå så jag kan ha trädgård. I alla fall just den här dagen då solen strålade. Men grönskan skvallrar om att den inte alltid gör det.



Inga kommentarer: