fredag 23 oktober 2015

Lika - olika

En tanke slog mig, ja sådär som mer eller mindre konstiga tankar gör ibland (alltsomoftast för mig). Jo jag tänkte att alla kanske inte är som jag. Himla bra på många sätt. Jag menar det vore ju väldigt jobbigt om alla var silversmeder och ville bo just här där jag bor. Men jag tänker kanske lite mer, jag har förstått att alla inte faller i trance när de ser det afrikanska bomullsträdet blomma (vilket det gör just nu här). Det är så obegripligt. För mig är upplevelsen så stor och jag vill då genast dela och berätta för alla och envar så att de ska få en - vilket jag då tror - lika härlig upplevelse. Rent teoretiskt vet jag och andra naturligtvis att det är olika saker som berör oss och också olika under livets gång. Ändå vill vi så förtvivlat gärna att andra ska dela vår upplevelse. Ja en svårighet med att alla inte är lika men också och där möjligheten finns. Jag vill inte nödvändigtvis att alla ska stå i backen och beundra ett träd men jag vill väldigt gärna att många ska få den härliga känslan av att uppleva något fint. Tror det är  samma drivkraft som gör att vi delar blombilder, kattklipp och nazistiska sånger. Vi söker den där känslan av gemenskap, höra till, dela upplevelser.

Så hur kommer det sig då att en del inte vill unna trygghet, mat och husrum till de som är på flykt och inget annat hellre önskar än att få lite av det vi kallar vardag? Varför vill vi dela skratten över kattklippen men inte tryggheten över att våga gå till skolan. Eller är det olika människor? Nej jag tror ju vi är lika egentligen, att våra känslor tar sig olika uttryck men grunden är samma. Vad är det de vill dela, känna sig delaktiga med, de som inte vågar släppa in den som söker? Åh vad jag skulle vilja visa alla som är rädda mitt blommande afrikanska bomullsträd. Kanske bjuda på en kopp kaffe, lite vardag och säga att delad glädje är dubbel glädje. 

Kanske kan jag genom att berätta och visa det som ger mig glädje kan jag inspirera andra att söka det som ger liv till livet. 
Afrikanskt bomullsträd Kapok, Ceiba pentandra


Här ser man en frukt också. De spricker och skickar ut ludd som ser ut som bomull och används som fyllning i bl a madrasser 






2 kommentarer:

anette nyman sa...

så fint skrivet! När jag är på ön då är det "bara" bomull på det trädet så det var härligt att se det blomma-tack!kram

Margareta Blästa sa...

Tack för ditt fina inlägg. Fantastiskt vackra blommor. Tyvärr är vi inte på Teneriffa förrän till jul.