Tidiga svenskar på Teneriffa

Birgit Alander insjuknade som fyraåring i RA, hamnade som 17åring på kronikerhem och åkte som 23åring till Los Cristianos. Hon var redan då svårt rörelsehindrad och rullstolsbunden och tog sig ändå iväg på den 26 timmar långa resan till en liten ö som få hade ens hört talas om. Första dagarna tyckte hon det var hemskt här men snart började hon trivas och har nu sammanlagt bott här i 43år, några år i Sverige har det också blivit. Hon var med och byggde upp det första Vintersol och Casa Suecia. Hon har inte bara följt, utan också tagit stor aktiv del i utvecklingen av Los Cristianos från en liten fiskeby till vad den är idag. Birgit är en fantastisk människa med mycket att berätta vilket hon gjorde idag på Svenska Kyrkan. För er som missade föredraget så har Ulla Bergholm gjort en stor insats genom att skriva en bok om Birgits liv och om Los Cristianos "svenska" historia.

                                                                                                           Boken kommer att finnas i Svenska Kyrkan i LC för försäljning så småningom men innan dess hittar du den på AdLibris till exempel.

                                                                                              Den här är kanske lite svår att få tag på men jag lämnar mitt exemplar till biblioteket i kyrkan så ni som är på plats kan låna. 

Två andra svenskar som var här innan charterturismen var Yngve och Alice Lyttkens. Yngve skrev 1955 en bok om deras vinter i Puerto de la Cruz. Några saker kommer igen i båda berättelserna, nämligen svårigheterna att få tag på livsmedel och vatten. Birgit berättade att det fanns banan, tomat, lök och gofio (rostat mjöl som man gör främst använder till gröt). På morgnarna köpte de fisk när båtarna kom in och hummer fick de för den ville ingen bybo äta. Allt annat fick de skicka efter från Santa Cruz. Eftersom det inte fanns elektricitet var det svårt med förvaring av maten. Tillagningen kunde också vara ett äventyr eftersom fotogenköken var rätt nyckfulla. En annan sak som återkommer i bådas berättelser är Teneriffabornas vänlighet och hjälpsamhet och den är vi ju glada över att den finns kvar. Det känns märkligt att ta del av de här berättelserna, så mycket har hänt på en relativt kort tid. Om man inte gjort det tidigare så inser man att el, dricksvatten och vägar betyder väldigt, väldigt mycket. 

Om man vill läsa mer historia så kan man gå in på Skandinaviska klubbens hemsida och läsa två kompendium som deras medlemmar skrivit. www.skandiklubb.org, klicka på Kompendium. 

Den stora vänligheten

Mitt i vårdcentralväntrummets vimmel möts jag av en varm blick. En timme senare när jag får lov att lämna kön för att sätta mig en stund rycker han ut och försvarar min plats mot en man som passar på att komma lite framåt i kön. "La chica / flickan här har väntat längre" och så ytterligare en varm och uppmuntrande blick. Bara att bli kallad La chica får mig att känna mig betydligt piggare.

De är rätt vanliga här, männen med vänliga ögon och (som det ser ut) lugna själar. Tänker mig dom som fiskare. Kroppsarbete har de i alla fall, eller haft, vältränade och bruna som bara dagligt utomhusarbete ger. Lugna, tysta men beredda att finnas till hands. Jag tänker mig att de utvecklat det där lugnet av att i timmar följa havet. Det är meningslöst att slåss mot havet, det är bara att vänta, att följa, att vara redo när möjligheterna öppnar sig. Här är ingen plats för karriärsugna, ingen chans till snabba klipp. Det är den tålmodige som odlat upp öknen, väntat på regnet och tagit vara på varje droppe. Den lugne, uthållige som byggt vindskyddande oändligt långa murarna som nu slingrar sig överallt på bergsidorna. Machiavelli menade att klimatet formar ett folks karaktär. Är det så eller är det yrket, det dagliga görandet? Vad ska det då bli av männen här nu som växer upp i ett limbo. Förutsättningarna för såväl jordbruket och fisket är helt förändrat och ger få mat för dagen. Att fixa hotell, barer och småaffärer och dra fördel av turismen är andra så mycket bättre på, andra vars kynne i århundranden formats av handel.  Ett socialsystem som ger mat för dagen tvingar ingen ut i tiggeri men ger inte heller någon väg ut ur den stora tomheten. Det handlar inte bara om avsaknad av arbete, kanske mer om avsaknad av självkänsla och något gott att föra vidare. Vad ska forma deras ögon och själar så att de vänligt hjälper en främling i ett väntrum även om många år.

Packning från Sverige

Väskorna som var nästan tomma till Sverige stod nu absolut proppfulla i farstun. Förutom glutenfri mat, mediciner, verktyg och det andra som vi vanligen släpar så låg där också åtta lucianattlinnen, garn, flirtkulor och en massa julpysselaktigt till Kanelbulleklubben i kyrkan. Vikten var enligt den nyinköpta bagagevågen exakt 20kg. Då kommer min mor med "en liten adventspresent".

                                                                          Visst lilla mamma, en julby i keramik kan man väl alltid peta ner i nåt ytterfack 

Allt är klart inför luciafirande och julbasar (lotter). Båda sakerna är stora händelser här  och de kommer jag skriva mer om senare.

                                                        Lite som vi plockade med oss för att göra julpynt med Kanelbulleklubben. Det är "alla" svenska (och något norskt) barn och ungdomar som träffas en gång i veckan och sjunger, pysslar och snackar. Freja står för pysseldelen. Nu ska de göra saker att sälja på julbasaren i kyrkan. 

                                                                                                       Å nu åker du inte iväg mer, tack

Hur komma till paradiset?

Teneriffa är kanske trevligaste stället för det mesta men ibland måste vi ändå åka till Sverige. Denna gång testade vi Ryanair. Mycket kan sägas och har sagts om Ryanairs personalpolitik, säkerhet och miljötänkande men det ska jag inte ta upp här. Det jag vill säga är att det var den smidigaste resan hittills! Bra information innan både på mail och SMS. Incheckningen gick ursnabbt helt utan kö eftersom vi skrivit ut boardingkortet i förväg och all personal var fantastiskt vänliga och hjälpsamma. Klart trevligaste hittills. Sen att planet landade 40 min före ankomsttid och att det tog tio minuter från att vi nuddat marken tills att vi stod utanför flygplatsen med väskan i handen, ja det är då resan känns lätt. Norwegian är bra på många sätt men det har varit försenat varenda gång vi åkt.

Naturligtvis går det en massa charter och man kan också ta en flygstol på charterflyget och ibland komma riktigt billigt undan. Annars är det Norwegian som är dominerande på vinterhalvåret. Nu har Ryanair börjat flyga också och då har priserna sänkts betydligt. På sommaren är det lite knepigare att hitta billigt flyg och framförallt få som går direkt. Men varför inte ta chansen att ha roligt en dag i Barcelona, Madrid, London eller Berlin. Air Berlin, Norwegian, Ryanair, Vueling är några flygbolag att kolla upp. Det finns gott om sajter som jämför priser, Googla på flygbiljett så kommer en hel drös. Det går att köpa via dem (till exempel flygstolen) men också direkt från flygbolaget (till exempel Norwegian). Om man behöver ändra något är det lättare om man köpt direkt. På Norwegians egen söksida finns en stor miss. Om man söker en resa med byte och resan passerar midnatt så står det att det inte finns någon resa. Man får då lov att boka två resor till exempel en till London och sen en från London till Teneriffa, mycket dumt för du måste då plocka ut bagaget. När du jämför priser så ta i med i beräkningen att på lågprisflygen betalar du i allmänhet extra för bagage, platsreservation och mat. 

Du tänkte väl inte åka utan mig! 

Att prata spanska

Min ena granne är det ganska enkelt att konversera med för antingen säger hon att idag är det frio (kallt) eller cal'ido (varmt). Någon gång även en kommentar om att det blåser (eller inte). Men idag kom en utmaning då grannen mittöver började prata om mina balkongblommor. Först trodde jag hon sa att man kunde använda dem om man hade svårt att sova, sen tänkte jag att hon såg att de inte fått vatten när jag var borta och att hon tänkte på det så mycket att hon inte kunde sova. Fast jag tror hon menade att de var ledsna när jag var i Sverige och de inte fick vatten, så ledsna att de sov. Jag tyckte visserligen de mest såg vissna ut men det var ju en trevlig omskrivning. Vad det nu var hon sa så kändes det sådär alldeles lagom pittoreskt att stå och prata blommor sådär över balkongerna. gatan är ju så smal att det nästan går att hoppa över till henne.

Senare på dagen kom ytterligare en språkutmaning i form av E från Chile. Han ville prata om bostadsrättsföreningen och jag bara säger att jag älskar Google Translate. Nu flöt det på om allt ifrån omröstningar, dagordning och hyresintäkter till varmvattenberedare och solfångare. Det sistnämnda hjälper dock inget översättningsprogram i världen för att få kanarierna att förstå vitsen med. Om de på 50talet åt kall gröt och tvättade i kallvatten hellre än att utnyttja solen så kan man förstå att steget är stort nu när det ändock finns både el och gasol. Men nu var det spanska vi skulle prata om.

Som turist är det trevligt att kunna hälsa. Det gör man nämligen alltid och hela tiden, på gatan, i affären och överallt. Fraserna man använder är Hola (hej), Bueno Dia (god dag) och Qué tal (läget?). I affären och till kompisar säger man bara Hola, till äldre och när man ska vara lite artig säger man Bueno Dia men annars säger man oftast alltihop som ett långt Holabuenodiaquetal. På fastlandet säger man ju Buenos Dias men kanarierna skippar s på slutet. Det gäller även för Gracias (tack) som alltså blir Gracia. Det säger man också jämt, samt och alltid. Ja och med detta klarar man sig långt!

                                                                                   Vår gata är så smal så att den är enkelriktad åt båda hållen