måndag 3 mars 2014

Vad är värt att skriva om?

Vill gärna fånga något av vardagen här men vill ni verkligen än en gång läsa om det smått sanslösa papperstrasslet så fort man ska göra något? Ska jag berätta om när jag skulle ordna en sjukförsäkring - den där som är nödvändig numera för att få residencia? Jag tänkte det var smidigt att ta den som är kopplad till den bank som jag (numera) har här. Men det gick inte att göra på internet eller per telefon för banktjänstemannen hade skrivit in mitt passnummer istället för NIEnummer (tillfälligt personnummer kanske man kan kalla det). Så det blev till att trava (krycka) upp till banken och vänta en halvtimme och sen sitta en (1) hel timme med en kvinna som skrev ett 20tal papper och jag tappade räkningen efter 11 underskrifter, ibland två på samma papper! Resultatet blev ett papper som det står våra namn på och när jag frågade hur jag skulle göra om jag behövde en läkare så gick hon och letade länge och väl och kom med en CD-skiva som var två år gammal och bara går på PC, det var (tror jag) en förteckning över anslutna läkare. Nåt säger mig att jag inte kommer att ha så mycket nytta av den här försäkringen. De förklarar ingenting, sitter länge och knappar på datorn och ringer men man vet aldrig vad de gör. Hade tre räkningar jag ville de skulle ta på autogiro. När jag skulle gå kollade jag en och en att hon lagt in dem. Det visade sig att hon lagt in en av dem, en saknade hon ett nummer på och först när jag frågade hur jag skulle få tag på det så förklarade hon. Den tredje lappen hade hon inte ens tittat på. Men liknande har jag ju skrivit om tidigare så det är kanske inte så kul att läsa om.

Mest vardag är katterna men de är ju roligare att uppleva än att läsa om. Eña envisas med att hoppa över till grannen och tycker det är jättekul när vi hoppar efter. De följer oss som skuggor och nåde den som stänger dörren i ett försök att få sova lite efter gryningen. Tyvärr älskar de sladdar, speciellt laddsladdar och hörlurar har vi numera mycket ont om. Den enda kvarvarande fungerande är tejpad med silvertejp hela vägen, får se hur länge det håller.




Sen är det ju mycket med foten/benet och att inte kunna gå. Att hyra skoter var ju väldigt kul men dyrt. När den sen inte fick vara ifred i trapphuset var jag tvungen att hitta annan lösning. För något år sen provkörde jag en Robin, en liten minisegway. Det var jättekul och jag tänkte det kunde fungera här. Hittade återförsäljare i Spanien så det skulle inte bli så dyrt eftersom det är skattefritt till Kanarieöarna. Tre dagar skulle det ta, efter två veckor fick jag den och fick betala 10% Teneriffaavgift, inte skatt men avgift det är skillnad det. Den läggs på allt som importeras från fastlandet, till och med tidningar. Supersnygg och full fart iväg. Bara den lilla detaljen att man styr med fötterna. Det sitter sensorer under fotplattorna. Supersmart om det inte vore just att jag inte kan styra foten. Suck in i trottoarkant och nu är benet både svenskt (blågult) och norskt (lite mer färger) som de glade norske damerna konstaterade. Får nog vänta ett tag med att bjuda Robin upp till dans. Nej inget kul att läsa om, får återkomma när det händer roligare saker


Inga kommentarer: