Calima

"Julen vi snöade inne" hette en barnbok jag minns. Nu är det julen vi sandade inne, det känns lite märkligt. Det är inte så att vi måste skotta oss ut från ett fönster på övervåningen som de gjorde i boken. Nej sanden lägger sig inte i högar, den är i stort sett osynlig men kryper ner i lungorna så det blir svårt att andas. Det är heta vindar som kommer från Sahara och de bär med sig ytterst finkornig sand. Genom åren har det blivit rätt mycket sand som vindarna har burit hit. I stort sett hela Fuerteventura om man ska vara krass. Det är ett vanligt misstag att tro att calima är vinden men det är namnet på dammet/sanden i luften. (Ändrade just på Wikipedia, tack Helena för faktagranskning). För att man ska säga calima i väderleksrapporten ska tre villkor uppfyllas. Dels ska luften ha en grå-, gul- eller rödaktig färg. Vilken färg det är beror på vilket område dammet kommer ifrån. Sikten ska vara mindre än 10km och den relativa fuktigheten under 70%.

Så här såg det ut när vi kvällen innan julafton samlades på stranden för att "titta på solnedgången". Ja det är solen som syns där genom diset. Inte mycket till solnedgång att njuta av. Helt ok ändå att sitta på stranden och dricka cava, käka jordgubbar och sjunga svenska julsånger. Men liite undergångsstämning var det ändå. 

                                                                                                    Allt är täckt av sand. Här har jag dragit hushållspappret en dm på terassbordet. Det blir så igen på nolltid.                             Så idag har vi varit inne med stängd dörr för första gången tror jag. Känns väldigt konstigt, ovant. Insåg till slut att det inte går an att andas in dammet. Redan i måndags tappade jag rösten efter att suttit ute och pratat hela eftermiddagen. Så nu får jag vara tyst, F uppskattar det... Men nu övar vi på teckenspråk så helt kommer hon inte undan. I kyrkan igår var det många som fick gå ut och hosta och inte lät kören riktigt som vanligt. 

Varma hälsningar!

Kindpussa, nätverka och göra bort sig.

Nästan så här cool ser jag ut när jag kommer
med min Ninebot, fast lite lägre klackar...

Att bo här har åtminstone för mig betytt att jag är social på ett helt annat sätt än i Sigtuna där jag bara såg grannarna på sommaren och minsta fikastund skulle planeras in långt i förväg. Här går jag till kaféet på kyrkan om jag vill ha fikasällskap. Är det något särskilt ämne som lockar finns det handarbetsträffar, kulturafton, filosofiska tankar och när biblioteket är öppet samlas bokintresserade för att dryfta nytt och gammalt på pränt. I träningsbassängen på Vintersol diskuteras alltifrån aktiekurser till skidskytte och i olika sammanhang ordnas det cafeträffar, fredagsdrinkar och pratabaraspanska-träffar (de har jag ännu inte vågat mig till). Men det är inte bara när man söker upp sällskap som man får det. Alltsomoftast träffar jag på någon jag känner eller känner igen - eller allt oftare någon som tycker sig känna mig. Med blogg och Ninebot har jag gjort mig synlig. Freja som kanelbulleklubb - och teaterledare har gjort att "alla" svenska barnfamiljer känner mig som Frejas mamma. Jag - enslingen som helst satt och jobbade i min verkstad, har blivit social. Det där jag avundsjukt, längtansfullt såg andra vara. Så glad och så nervös, ovan. Har alltid haft väldigt svårt för namn och efter att slagit huvudet i isen för 20 år sen fick jag svårt att känna igen ansikten. Risken att göra bort mig är uppenbar, får bara hoppas på förståelse, de flesta råkar väl ut för det nån gång, vissa bara så mycket oftare.

En följd av allt detta socialiserande är att jag är rätt uppdaterad på en hel del områden, speciellt de hälsobetingade. Det går inte att komma haltande utan att få råd om ingefära, gurkört, gojibär och annat supernyttigt. Diskussionerna kan sen handla om hur man får i sig en matsked gurkört på morgonen, varför ska förresten allt otäckt ätas på morgonen? Nån förespråkar att blanda det med kokosolja, som om två hemska saker skulle kunna ta ut varandra. Helt opåverkad är jag inte så jag grunnade på det där med kokosfett. Testade att steka i det, ha det i maten eller äta direkt - njet. Men mindes barndomens ischoklad och vips så gick både en och två skedar ner. Helt ok minst sagt, hoppas nu att det är nyttigt. Nån "lära" påstår ju att choklad är nyttigt så då blir det nog jättebra ihop. Här kan jag verkligen rekommendera Frejas inlägg om att ta tag i sitt liv
gymnasietutomlands.wordpress.com

Så nu är det väl bara att vänta och se om jag kan börja gå ordentligt, till vidare svischar jag runt på min Ninebot och blir glad för alla som hälsar - och håller tummen för att jag ska komma på vem det är.

Det bästa från två världar

Kärt besök från Sverige och vad ber jag henne då ta med? Böcker. Några pocket att läsa och lämna vidare, någon matbok, nu en om matkemi att inspireras av och så nån dikt- eller tänkebok att sällskapa med och kanske tröstas av. Visst finns det e-böcker och det är smått fantastiskt att via internet gå in på biblioteket i Sverige och gratis ladda ner en aktuell bok men ibland vill jag ha något att hålla i handen. Biblioteket här är toppen ska också nämnas men inte ens de har allt, som Bo Bergman.

"Hur smått blir att som fått ett svar! Det stora är det som står olöst kvar när tanken svindlande stannar"

Sen ber jag vännen ta med lite smaker, glutenfria pepparkakor och knäckebröd, fårsalami (har inte hittat någon fläskfri salami här (tips?), och ren. Souvas är lättrökt renskav som har blivit vår festmat efter att njutit den vid Abiskotrakten ett antal vintrar. Smakar inte likadant här i värmen men till jul ska det allt vara souvas på bordet. Hade hon kunnat så skulle hon fått ta med sig en skogspromenad och lite skogsdoft men något ska man väl ha att åka till.

Nu sitter vi här på terassen med den härliga fruktsallad som det blir av öns alla frukter. Jag är bara så tacksam att jag får denna möjlighet till liv.

Jag har roat mig med att titta i de olika "invandraraffärer" som finns efter vad det är man vill ha med från hemlandet. Godis verkar stå högst på listan för alla länder. Kaffe eller te, bröd och kakor och hemlandets kryddor kommer sen. Mitt i olikheten är vi lika. Glad att det fortfarande finns olikheter så att det finns så mycket att upptäcka och berika livet med.